Luftskikt i atmosfären

luftsk1.gif (15545 bytes)

Inom det undre skiktet, troposfären, sjunker temperaturen med höjden i genomsnitt 6º C per km upp till en övre gräns, tropopausen, på ca 10 km höjd, i tropikerna uppemot 20 km. Troposfären är klimatets och väderlekens region och innehåller huvuddelen av atmosfärens gasmassa och vattenånga. Det nästföljande skiktet, stratosfären, börjar vid gränsen -50º till -90º C, från vilken temperaturen efter hand stiger till ett maximum på +10º C vid ungefär 50 km höjd, stratopausen. Inom stratosfären utbreder sig på drygt 20 km höjd ett skikt av gasen ozon (O3). Solens ultravioletta strålning (UV) bryter ned ozonet till molekylärt och atomärt syre (O2 resp O). Samtidigt byggs det upp nytt ozon genom kollisioner mellan O2 och O, och under ostörda förhållanden råder ungefärlig jämvikt mellan nedbrytande och uppbyggande processer i ozonskiktet. Genom sin förmåga att fånga upp huvuddelen av solens farliga UV-strålning fungerar ozonskiktet som ett skydd av fundamental betydelse för livet på jorden.

Inom mesosfären, skiktet ovanför stratosfären, sjunker på nytt temperaturen till ett medelminimum av -90º C på ca 85 km höjd (mesopausen). I fortsättningen stiger, p g a luftens absorption av solens UV-strålning, temperaturen stadigt inom termosfären till över 2 000º C. På denna höjd är emellertid luften så förtunnad att den, trots luftmolekylernas höga energier, skulle upplevas som extremt kall. Det finns inom denna region ett område, jonosfären, där det genom solens joniserande verkan bildas fyra elektriskt ledande skikt, som reflekterar radiovågor både från solen och från radiosändare på jorden.

Atmosfärens täthet avtar med höjden tills den i övre termosfären blir lika med tätheten hos solens atmosfär, i vilken den gradvis övergår. Någon övre gräns för jordatmosfären kan därför inte fastställas. Lufthavets tyngd framkallar ett tryck, lufttrycket, som vid jordytan uppgår till i medeltal 1 013 mbar för att med höjden sjunka till värdet ca 1 mbar på nivån 50 km.

Tillståndet i atmosfären undergår i våra dagar vissa förändringar som en följd av de skadliga substanser som människan genom sin teknologi sprider i lufthavet; det rör sig bl a om koldioxid, svavelväte, kväveoxider och luftgrumlande stoft av olika slag. Ett samspel av fint balanserade tillstånd och processer kan därmed rubbas - med svåröverskådliga följder för jordens livsbetingelser.

Atmosfärens fysik och kemi studeras inom meteorologin.

Tillbaka


Copyright © 1999
-2002 [Växten & Marken]. All rights reserved.
Information in this document is subject to change without notice.
Other products and companies referred to herein are trademarks or registered trademarks of their respective companies or mark holders.