Förstöring av det produktiva jordtäcket till följd av bl a erosion genom vind och rinnande vatten. Markförstöring, orsakad framför allt av skogsskövling,tros förr starkt ha bidragit till många kulturers undergång. Inte sällan beror dessa jordförstörande processer på klimatväxlingar. Den ofta mycket instabila  jämvikten mellan de jordbildande och de markförstörande krafterna har emellertid på många håll rubbats också genom människans ingripande, och mark-förstöringen framstår i dag som ett mycket allvarligt problem i stora delar av världen.
I områden där marken genom skogsskövling, överbetning eller intensivt jordbruk berövas sitt skyddande vegetationstäcke får erosionen fritt spelrum, och det kan i värsta fall ta naturen tusentals år att återbilda ett produktivt jordtäcke. Genom ett överutnyttjande av vattentillgångarna sänks grundvattennivån, med markförstöring som följd.

I världens arida (torra) områden hotas åtskilliga jordar av försaltning, dvs av en anrikning av salt i matjordsskiktet till följd av att nederbörden inte räcker till för att laka ut salterna eller därför att dräneringen i ett bevattnat område är otillräcklig. Ju högre den naturliga salthalten i markvattnet är, desto mer vatten går det åt för att skölja bort det överskott av salt som uppstår, när markvattnet genom kapillärkraften stiger uppåt och avdunstar från markytan. I extrema fall leder markförstöringen till ökenspridning.

I I-länderna medför ofta användandet av traktorer och andra tunga jordbruksmaskiner att matjordslagret pressas ihop, markpackning, varigenom jordstrukturen försämras.

Via luften och nederbörden sprids industrisamhällets föroreningar till våra jordar, där de på sikt leder till bl a till försurning och anrikning av organiska föreningar och tungmetaller. 

Bebyggelse och anläggning av vägar, flygfält m m innebär också en förlust av mark.

Stora delar av den odlingsbara jorden i USA och Sovjetunionen har drabbats av allvarliga skador. I andra länder är markförstöringen än mer omfattande, bl a i Östafrika. Uppskattningsvis förloras varje år 4-7 milj ha (0,3-0,5 %) av världens odlingsarealer genom markförstöring, och processerna ökar i omfattning.
Insatser till skydd mot markförstöring sammanfattas under begreppet markvård (eng soil conservation). Motåtgärder kan t ex bestå i terrassering av jorden, dvs anläggning av marken i terrasser, eller konturplöjning, dvs plöjning längs höjdkurvorna på kuperade fält; i båda fallen hejdas vattnets ytavrinning. Andra former av markvård kan bestå i byte av växtföljd och undvikande av träda samt plantering av skog och lägivande skogsridåer.

Tillbaka