Växternas näringsupptag

I markvätskan förekommer vissa växtnäringsämnen som katjoner (t.ex. NH4+, K+, Ca2+, Mg2+, Na+) och vissa som anjoner (t.ex. NO3-, HSO4-, H2PO4-) i markvätskan. Växttillgängligheten av många element påverkas av markens pH

I utbyte mot växtnäringsämnen avger växten andra joner, främst väte (H+), vätekarbonat (HCO3-) och hydroxiljoner (OH-), till marken. Utbytet skall vara elektroneutralt, dvs. den utsöndrade och upptagna laddningen skall vara lika. Till exempel byter växten en H+ mot en K+, en OH- mot en NO3-, men två H+ mot en Ca2+. I de flesta fall verkar växternas näringsupptag försurande (pH sänkande) på marken eftersom många växtnäringsämnen tas upp som katjoner.

Växtnäringen som finns i markvätskan räcker dock inte långt. Den måste ständigt fyllas på ifrån markens förråd. Till exempel så räcker mängden fosfor i markvattnet ofta inte längre än till ett dagsbehov. Markvätskan står i kemisk jämvikt med de oorganiska förråden medan utbytet mellan markvätskan och det organiska förrådet kontrolleras också av levande organismer

Växtnäringsämnen diffunderar i markvattnet eller transporteras med vattenflödet i marken (massflöde).

Vad är bördighet ?

Varför kalkas åkermark?

Tillbaka


Copyright © 1999 [Växten & Marken]. All rights reserved.
Information in this document is subject to change without notice.
Other products and companies referred to herein are trademarks or registered trademarks of their respective companies or mark holders.