Tall

Pinus sylvestris

tallliten.jpg (39314 bytes)Barrträd inom familjen tallväxter. Det är ett resligt träd som kan bli nära 40 m högt och bli omkring 4 m i omkrets i brösthöjd. Den tjockbarkiga stammen har oftast högt ansatt krona. De ganska långa, blågröna barren sitter två och två på kortskott med fjäll vid basen. Hanblommorna bildar axlika ställningar vid långskottens bas; honblomställningarna, kottarna, utvecklas i grenspetsarna. De vingade fröna i kotten mognar i jan-feb efter 2-3 år och faller ur kotten under solvarma vårvinterdagar.

Av tallen urskils en sydsvensk form med mer pyramidformig, lågt ansatt krona och längre och slakare barr och en norrländsk med smalare, cylindrisk, högt upp utgående krona och kortare och styvare barr. Tallen växer dels i rena bestånd på mager morän- eller bergmark, dels tillsammans med gran i den mossrika barrblandskogen, vår vanligaste skogstyp. På stormpinade och näringsfattiga växtplatser utvecklas martallar, med förkrympt och vridvuxen stam och knotiga grenar. Martallar har hartsrikt, hårt och tungt virke.

Virket, furu, är gulvitt med från 30-40 års ålder tydligt avgränsad, rödaktig kärnved. Det är hårdare och varaktigare än gran och utgör ett viktigt byggnadsvirke. Som pappersmassaved har det stor betydelse. Omkr 40 % av Sveriges virkesförråd utgörs av tall.

En mer snabbväxande tall, contortatall (P contorta), införd från nordamerikanska västkusten och försöksvis odlad i Sverige sedan ett 50-tal år, planteras sedan 1970-talet i praktisk skala i stället för den inhemska tallen, främst i Norrland. P g a relativt stora svampskador på de planterade träden har dock användningen av detta trädslag åter minskat.

Bland andra tallarter kan nämnas bergtall (P mugo), med mer buskartat växtsätt och mörkgröna barr, svarttall (P nigra), med kandelaberformad krona, och cembratall (brödtall; P cembra), i Alperna, Karpaterna, Ural och Nordasien. Den senare har långa, smala barr, som sitter fem tillsammans. Cembrafröna är ätliga. Himalajatall (P griffithii) är möjligen härdig i sydligaste Sverige. Naturligt växer denna art vild i Asien från Afghanistan till Nepal. Bland de nordamerikanska tallarna märks i öster bl a den storvuxna ”weymouthtallen” (östlig vittall) och den betydligt mindre, besläktade rödtallen (P resinosa), med namn efter den mörkröda barken. I östra Canada förekommer banksianatall (P banksiana), med orangegrå bark. Viktiga i västra Nordamerika är den upp till 80 m höga gultallen (P ponderosa), med rosa bark och 25 cm långa barr, samt västlig vittall (P monticola), med mörkgrå till purpurfärgad bark. Mexikansk vittall (P ayacahuite), med jämngrå bark, odlas här och var i Nordamerika.

Tillbaka


Copyright © 1999-2003 [Växten & Marken]. All rights reserved.
Information in this document is subject to change without notice.
Other products and companies referred to herein are trademarks or registered trademarks of their respective companies or mark holders.